Gissa vem som blev veckans blogg hos carrobest.bloggplatsen.se? Jag! Glad överraskning, jag blev genast lite gladare. Titta in här: http://carrobest.bloggplatsen.se/2012/08/11/8424680-vinnare-haaar-p/

Ska försöka få lite sömn nu och sedan ska jag till stallet, hoppträning idag. Trots att jag inte mår sådär jätte bra är jag väldigt pepp på det. Det var någon vecka sen jag hoppade sist och jag är så sugen på att hoppa att jag blir galen snart x) 
Skriver kanske lite om gårdagen efter jag fått lite sömn, det gör mig nog gott att sova lääääääänge..

Jag kände att jag behöver skriva av mig lite, det kommer låta väldigt löjligt om det nu är någon som kommer läsa mitt deppiga inlägg..

Jag har vart extremt känslig enda sedan jag var en liten flicka, på alla möjliga olika sätt. Om någon höjde rösten till mig började jag gråta, jag blir sjuk enkelt, jag blir lätt ledsen, jag är överkänslig(allergisk) mot många saker och nu verkar det vara fler saker men främst av allt - motgångar av alla slag..
När saker inte blir som planerat, eller om det händer något så känns det som ett slag i magen. När man under hela sitt liv mötts av motgångar, människor som inte tror på en och så vidare sjunker ens självförtroenden till avgrunden och tillslut försvinner det helt och när man precis börjat få tillbaka det, och jag börjar må bra så är jag där igen - på botten.
Varje dag är en fight, ofta vinner jag. Varje dag vinner jag den fighten faktiskt men när dagen är slut så tar känslorna över efter en halv jobbig dag börjar jag tänka igenom allt, jag börjar sakna alla så mycket och allt blir så jobbigt..

På 5 år har mitt liv vänts upp och ner.. Egentligen 12 år. Det tidigare åren är något jag, åtminstone tror, har lagt bakom mig men de tre senaste åren har vart ett helvete rent utsagt, både för mig och alla andra inblandande..
Först såg jag min katt bli påkörd, och det är det hemskaste jag sett i hela mitt liv och sen dog min farfar och jag tror jag aldrig gråtit så mycket innan.. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket, varje dag och jag vill fortfarande inte inse att han är borta, men på begravningen var man tvungen att inse det när man viskade sitt hej då och la ner en ros på kistan.. Och ett halvår senare förlorade jag min morfar - Efter många år med cancer.. Det var så fruktansvärt jobbigt att titta på hur han sakta försvann, tynade bort.. Det var så jobbigt, speciellt på slutet..
Och  allt annat var också så jobbigt.. Jag förlorade min hund som jag första gången lekte med när jag precis lärt mig gå och han var bara en liten valp.. I 16 år var han min bästa vän..
Och efter 11 år dog min kanin.. Han har alltid varit där, men sen dör dem bara :ccc
Varför dör alla...
I skolan ligger jag efter, och jag orkar inte men man måste förstå att det varit så många saker som är jobbiga..

En annan sak är att jag aldrig velat något hellre än att mitt liv och jag som individ ska ha betydelse, jag vill tro det och jag vill lita på det men jag känner att jag aldrig kommer bli en vinnare..
Enda sedan jag var liten har jag drömt stort, om att vinna en tävling, jobba med det jag önskar allra helst och få allt jag drömmer om men hur troligt är det?
Jag vill.. Jag vill så gärna men inget jag gör leder till framgång.. Jag jobbar så hårt men inget blir så som jag vill.. Jag biter ihop så kraftigt att jag får ont i tänderna.
Allt jag vill är att göra något som betyder något, för mig - och för världen. Jag är en förlorare, totalt jävla värdelös..
Någon gång vill jag höra applåder, ett grattis och bra jobbat, är det så mycket begärt?
Jag behöver bekräftelse någon gång.. Jag känner varje dag att jag är i vägen, att ingen egentligen vill umgås med mig och ingen vill ha med mig att göra.. Att jag som individ är helt onödig för mänskligheten och det är därför jag inte vill något hellre än att göra någon typ av förändring i världen, till det bättre.. Jag vill inte bli känd, bara göra något som betyder något..
Men jag är inte nedslagen, jag är inte längre någon förlorare.
Jag löser mina problem.
Jag går vidare, med stolthet bär jag huvudet högt.
Jag behöver aldrig be om ursäkt för den jag är.
Jag är lika mycket värd.
Det blir bättre.

ALLA MINA DRÖMMER KOMMER GÅ I UPPFYLLELSE, jag ska se till så det inträffar för endast jag har den möjligheten. Jag får ta och göra det innnan det är försent!

Jag har insett många saker under mina 17 år och det är:

1. Alla har samma värde, betydelse, mening, och samma rättigheter.
2. Lev vidare, ge aldrig upp.
3. Le alltid
4. Sjunk aldrig ner till samma nivå som människor som ska hålla på med mobbing, utfrysning och så vidare.
5. Gö aldrig något du kommer ångra, men låt inte bli att göra saker om du kommer ångra att du inte gjorde det - det går att göra något åt det om det blir fel.
6. Sluta aldrig att tro på dig själv, vad du än får höra
7. DU ÄR VÄRD SÅ MYCKET MER

För att ni som läser det här ska förstå, måste jag berätta om några saker som fått mig att inse de här sakerna och det är att jag alltid varit annorlunda och därmed har jag blivit mobbat och utfryst. I början tog jag det väldigt hårt men tillslut blev jag van. Jag tog all hård kritik, jag accepterade det inte. I stället lärde jag mig att tro på mig själv, se gott i alla människor, att aldrig ge upp och främst bestämde jag mig för en sak, och det var att ALDRIG låta de andra vinna. Även om de antagligen inte ville se mig död, men se mig må dåligt så insåg jag snabbt att självmord och självskadande beteende aldrig var ett alternativ. Att gråta öppet var som att visa att det är ett nederlag, att jag har förlorat - är förlorad. Så var det inte. Det de sysslade med beskrev mer om dem, än de hårda uttryck de använde för att beskriva mig med.
Jag minns hur jag en dag, efter att ha fått tagit MYCKET skit bestämde mig för att nu är det nog. Jag ska inte låta dem trycka ner mig, de har ingen rätt. Om de får mår bra, har jag samma rätt. Det var den dagen jag bestämde mig för att le, varje dag. Never let them take you alive.  Never take anyones shit.
Den dagen blev jag genast starkare, tåligare och jag uthärdade allt.
Jag insåg även att jag inte behövde dem, jag klarade mig själv och jag stog upp för mig själv för första gången.
Stå på dig!

Det är pågrund av dessa saker jag så desperat vill nå framgång, att på riktigt få känna att allt jag jobbat för inte var i onödan.. Säg att det inte är det.. Jag minns inte de tidigare åren längre, det finns så många saker som tar all plats i min hjärna. Sen mina farfar och morfar gick bort har min hjärna vart hela jävla störd. Jag minns inget, och jag är inte längre samma person.. Hela jag är helt fucked up..
Jag har förstört för mig själv, människor har tappat sitt förtroende i mig och jag hatar att det blivit som det har.. Om jag kunde ändra på ut komsten av det hela hade jag gjort det direkt.. Jag ber om ursäkt, jag vill få det ogjort..
Men jag ska inte vara kvar i förflutna nu tar jag ett stort steg in i nuet och snart springer jag vidare..

Förhoppningsvis ramlar jag inte tillbaka till det förflutna igen, som sådana här nätter när det är svårt att sova..

Men jag kräver mig själv på någon typ av rättvisa.. Jag behöver få vila, andas.. Jag kvävs.

Saker som är riktigt viktigt för mig är succé och framgång, framför allt att alla mina drömmar går i uppfyllelse.. Ni ska bara veta, jag blir deprimerad när jag tänker tanken på att jag kanske aldrig får vara den som får stå i strålkastarnas ljus och vara den som står i fokus. Alltid längst bak. Jag vill tränga mig fram, jag måste!

Små framsteg, leder eventuellt till framgång. Fortsätt kämpa!
Jag förtjänar att kunna le utan att fejka, och gråta glädje tårar!

SNART SÅ, JAG KÄNNER DET! :D:D
(Det här är väldigt dåligt beskrivet.. Simpelt: Vid motgångar går jag sönder inombords.. Allt jag vill är bara att känna att jag betyder något och gör något bra och viktigt..)


Looking back on all the times
we felt downcast
Didn't think we were going anywhere
just living in the past
But in that desperation
you get inspiration

You're a winner
I'm a winner
This is all happening so fast
You're a winner
I'm a winner
Let's enjoy it all while it lasts
'cause you're a winner

It took us so long
We worked so hard
We came so far just to compete
(You're a winner)
Don't forget all
the love and laughter
now the world is at our feet
(You're a winner)

You're a winner
I'm a winner
This is happening so fast
(You're a winner)
You're a winner
I'm a winner
Enjoy it while it lasts
'cause you're a winner

Nu ska jag ta mina mediciner, äta frukost/lunch och byta kläder och sen ska jag ta nästa buss till stallet :D

Ha en bra dag! ^^

Hej!
Jag skrev först ett VÄLDIGT långt inlägg men efter jag sparat så blev det väldigt konstigt så jag var tvungen att ta bort det och skriva om så förvänta er inget långt och välskrivet för nu är jag jätte trött så jag tar den enkla beskrivningen av dagen utan en massa bakgrundsfakta, detaljer och tjaffs.

Mamma skjutsa mig till stallet efter det tidigare inlägget, jag gick ner med alla saker och sen hämtade jag Tracy direkt. Det gick jätte bra att hämta henne trots att alla hästar stod i öppningen så jag måste säga att jag är stolt över mig själv :)
Sen borsta jag länge och sen sadlade jag och tränsa, när jag skulle sitta upp bråkade hon lite men efter några minuter stod hon helt stilla och det var bara att sitta upp :) Det gjorde hela min dag kan jag säga!

Jag tränade på allt jag skrev innan plus att jag stod upp i traven då jag har haft svårt med det sen jag blev sparkad för jag har fått så ont varje gång så jag tränar då jag kan och även galoppfattningar. Tracy är vanligtvis väldrigt enkel att fatta galopp på men på de senaste ridpassen har det vart lite trögt.
Jag lyckades på henne på tygeln några gånger och det kändes riktigt, underbart bra. Jag avslutade med att skritta runt hagarna.

Jag såg att jag hade jätte bråttom så jag tog av Tracy alla saker, sprang upp med grejerna och sedan svampade jag av henne och försökte få bort all koda hon har fått på sig i hagen. Jag tror jag inte lyckades så bra med det sist nämnda. Sen gav jag henne en hink med mat(yes en hink det vart vitaminer i innan, hon äter jätte mycket musli för hon är så smal. Hennes revben synns :ccc) Medans hon åt, så bytte jag om, bytte skor och packa ner mina saker i väskan men på den tiden hade hon inte ätit upp så jag bad en kompis om att gå ut med henne till hagen efter hon ätit klart så jag inte skulle bli ännu senare för min familj väntade redan på parkeringen.

Middagen var som förväntat, inget jag kunde äta så jag åt bara lite potatis och sallad(den innehöll tomat så jag fick as ont i magen.. :cc) för jag hade inte ätit något tidigare. När jag kom hem gjorde jag iordning vettig mat och nu sitter jag här.

Nu ska jag duscha(om jag orkar xP) och fixa varmchoklad med mint choklad. Fick den idéen här om dagen, det kan bli riktigt gott! :))
Imorgon ska jag rida med Emilia, det kommer bli riktigt roligt. Jag ser fram emot det ^^ Vi ska först rida i paddocken sen ska vi skritta ut! :))

Ha det bra, sov gott! :D

Nu ska jag äta något, åka till stallet och sen blir det middag hos min morbror och hans fru och deras lilla flicka.
Det kan bli roligt, om det finns något jag kan äta >.<
De i släkten glömmer typ jämnt bort att jag är vegan :/ Aja, strunt samma x)

I stallet ska jag försöka hinna borsta någorlunda noggrant och rida lite mer ordentligt , ställa och se om hon och jag orkar med nå dressyr. Hon brukar bli jätte jobbig vid dressyr och jag är totalt värdelös på det men jag kan väl några saker och får träna mer på det jag är sämre på. Något kan man väl efter 10 år måste man väl tycka..
Jag vill lära mig mer dressyr, jag vill inte tävla i dressyr men dressyr är ju grunden till all ridning så jag måste helt klart lära mig mer och på så sätt förbättra min ridning. Tracy förtjänar det :)

Nu ska jag gå och se om vi har något att äta, annars struntar jag i det för jag orkar inte laga något och sedan ska jag antingen ta bussen eller få skjuts av mamma ^^
Ha det bra idag så hörs vi sen
// Jennifer :)

Snart är det dags för mig att färga och klippa håret igen och jag tror jag har bestämt mig även om jag fortfarande är en aning osäker. Ni som inte känner mig sen innan, eller har missat det på facebook så har jag skrivit en status där jag bad om tips gällande hur jag ska färga håret och så skrev jag flera anledningar till varför jag vill byta hår färg igen.
Jag är född blond men när jag var runt 9 så tonade jag håret svart och enligt paketet skulle man få tillbaka sin gamla hårfärg efter några veckor men istället så fick jag en svart/mörkbrun utväxt  och håret bestämde sig liksom för att byta färg. Jag färgade håret i en svart färg med blå nyanser och sedan svart igen och efter det ville jag ha brunt hår och sen ville jag bli blond så jag blekte det hemma men det blev inte nå bra alls så jag satt upp det och tog på mig en mössa och mamma och jag åkte till olika frisörer men ingen hade tid men på ett ställe tipsade de om en brun färg med vissa pigment som skulle dölja den fula färgen som blev efter blekningen så jag blev brun hårig igen. Efter det beställde jag tid och sakta men säkert blev håret blont.
Men det finns flera olika anledningar att jag inte längre vill, och kan vara blond:

• Det är dyrt
• Jag är allergisk och får utslag i hårbotten och på öronen och så tål jag inte heller den starka doften.
• Det tar lång tid med färgningen
• Ful utväxt
  
  

Om jag färgar håret svart med rosa underhår slipper jag färga det svarta, och underhåret kan man gå flera veckor med utan att det ser förjävligt ut, jag får inte samma utslag av rosa färg då den är mildare och inte heller har samma starka doft - samma med svart.

Det blir billigare, det tar inte lika lång tid, man får inge utväxt som SYNS och med dessa anledningar känns det som jag kan acceptera att jag inte längre är naturligt blond, utan jag är svart hårig och enligt fördomar om olika hårfärger passar det mig bättre(haha) och dessutom har mina ögonbryn blivit svarta också :o Så det passar bättre..
Ska jag köra på det? Rosa och svart alltså. Det är mina favorit färger, men jag är född blond och jag saknade det första gången.. Osäker och snart är det dags :'s

Hej!

Efter jag bytt om till rid kläder så fick jag åka med pappa till hans jobb och sen gå därifrån så jag satte på musik och gick till Cavvaleri på stan, men de öppnade 2 så jag gick och köpte dricka, energidricka och breadstix för jag hade inte ätit någon frukost. Sen gick jag in på apoteket, men jag gick igen för det var jätte mycket folk och min buss gick om några minuter och jag skulle hämta ett recept men jag ändrade mig och gick in igen för jag hade allergi problem, det kliade, irriterade och rann i näsan och ögonen och min nässpray är slut och jag hittar inte den andra (det var två stycken i förpackningen) och valde att ta kvart över bussen i stället. Jag tog en nummer lapp och satt mig. Jag hade 89 och det var på 78 när jag kom in x)
Medans jag väntade frågade jag om hjälp gällande åksjuka mediciner för jag blir jätte enkelt åksjuk och jag har inte haft något innan och jag ska snart ta bussen till stockholm och åka ålandsfärja så det kan vara bra att ha.
Jag har fått prova tuggummin när vi åkte på klassresa i mellanstadiet för en tjej hade med sig och jag höll på att kräkas så jag fick en av henne.. (eeeeew) Och de hjälpte så jag har köpt sådana ^^
Sen var det äntligen min tur så jag visa mitt id kort, hon hämta medicinen och jag betalde båda. Då var det 10 minuter till bussen gick så jag satt och vänta i biblioteket för jag behövde lugn och ro för jag mådde inget bra alls.
Jag hade kraftig huvudvärk, yrsel, illamående, trötthet, kliande och irriterande ögon och näsa(mina ögon var helt röda..)

Jag tog lite nässpray och sedan kändes det lite bättre så jag gick till bussen, drack lite och tog ut min plånnbok och sen kom bussen. Jag satte mig långt fram, och började spela unicorn dash och jag hade hörlurar och när vi kom till resecentrum skulle vi byta buss och jag märkte ingenting men sen fatta jag när de bredvid reste sig och gick, och då tog jag ur hörlurarna och busschaffören sa det igen till mig xP *pinsamt*
Sen på andra bussen när jag skulle av tröck jag för tidigt, så bussen stanna på fel och jag fick säga till att jag tröck fel och ska av på nästa x) Det kommer typ röda hus i början av båda och jag hade inga glasögon på mig så jag visste inte vilken hållplats vi var på.. x) *ännu mer pinsamt*
Sen klev jag av bussen och gick till stallet, jag har astma och det blev jätte jobbigt att gå så mycket för jag mådde inge bra alls men när jag väl kom till stallet och kunde sätta mig ner och vila lite och äta några breadstix och dricka en energidricka så kändes det mycket bättre så jag kunde byta skor och sen bära ner sadel, träns, hjälm, väst, ryktlåda, schaps och ridspö.

Sen gick jag äntligen och hämtade sötaste ponnyn i hela universum! Jag saknar henne jätte mycket om jag inte är i stallet på två dagar ska ni veta! Tracy ♥<3
Det är en sak som har varit lite jobbigt nu i några månader som precis börjat blivit bra igen och det är att jag har blivit sparkad av en häst för ganska många månader sen dock men jag fick en skada på låret där jag blev träffad som gjorde att jag inte kunde böja benet i mer än 90 grader på flera månader och jag kunde inte rida, vara med på idrotten eller ens gå.

Jag minns hur fruktansvärt jävla ont det gjorde och när jag kommit hem och tagit mig upp till övervåningen och lagt mig i soffan så gav pappa mig en alvedon och när jag lyckades somna så vaknade jag senare för att gå på toa, innan efter jag fick alvedonen gick det helt okej men nu när effekten hade försvunnit började jag gråta och skrika av minsta lilla rörelse. Jag har ALDRIG haft så jävla ont i hela mitt liv och det slutade med flera läkarbesök, besök hos skolsyster så hon kunde hjälpa mig att tvätta och plåstra om såret under skoltid (när jag väl kunde gå för jag kunde som sagt inte böja benet på länge och vi har alla lektioner en eller två våningar upp opch trapper gjorde det as ont att gå i) och tider hos sjukgymnasten.
Och kanske borde jag ha gått i terapi också.. Jag har inte vågat gått ut eller hämtat in hästar först nu. Nu vågar jag äntligen bara gå in och hämta Tracy fast alla hästar står i öppningen(det gjorde de idag) igen och det gjorde dem när jag blev sparkad. Det är samma hästar som går i hagen nu som när jag blev sparkad och självklart har jag inte vågat alls, först nu. Jag tycker jag förtjänar all creeds jag kan få, för det har vart jobbigt men nu är jag tillbaks igen!
Och det bästa med det här är att jag har insett att jag INTE ska be om hjälp, och tack till er som vägrat hjälpa till utan er så hade jag aldrig försökt själv(fucking morons). 
En annan sak som har med det ovan nämnda att göra är att Tracy har vart jobbig och sitta upp på.
Hon går runt, backar, går åt sidan och fjantar sig och då har jag tagit den lätta utvägen och bett någon hålla i henne och hållt emot på sadeln men jag har insett att jag måste lösa mina problem på egen hand. Om jag alltid måste ha någon som ska hjälpa mig, vad händer om jag är ensam i stallet och måste klara mig själv?
Det är bättre att jobba med det själv och bygga upp självförtroendet. Jag klarar det själv :D
De senaste två gångerna har hon krånglat lite, i kanske i en minut, inte ens det 30 sekunder och sedan utan större problem har jag enkelt kunna suttit upp. Jag har bett om hjälp i 2 år. Och under dem åren har jag kanske suttit upp på egen hand 10 gånger. Jag är ingen nybörjare, klart jag måste klara av en sådan enkel, simpel sak på egen hand.
Nu är det nog med det, jag ska få henne att stå helt stilla! :)
Jag känner att det är påväg att lösa sig, ingen framgång utan hinder!

Jag red sedan ut med en kompis, jag känner inte henne sådär jätte bra men jag ser henne ändå som en kompis :D, och vi skrittade först en kanske lång bit och försökte mest få de små idioterna att gå, både Tracy och hästen hon red är löjliga och ska hålla på att inte gå frammåt. Men det brukar hjälpa om man inte håller henne hårt i munnen, manar och skänklar på frammåt och håller lugnet och pratar lite med henne och ger henne beröm och bekräftelse när hon faktiskt vill gå ^^
Sen travade vi ganska mycket, och skritta såklart i branta backar och tog små pauser men det var lite som att rida fram i skogen typ, för vi galoppera och trava av i paddocken sen. Efter vi gjort det skrittade vi av runt hagarna och sen tog vi av dem sakerna och hängde sadlarna i sadelkammaren och sen tog vi med en hink och tränsen så vi kunde tvätta av betten och fylla på mat till Tracy. Hon fick jäääääääätte mycket mat, men hon är super smal, trots att hon går i en sommar hage. Har hon mask kanske? :o

Sen hängde vi in tränsen i sadelkammaren, gick till Jessica lite och jag frågade några saker och sen gav maten till Tracy, hon typ blev helt till sig när hon såg maten. Hon blev typ helt galen x)
Jag borstade lite, tog och borsta benen lite noggrannare(även om det inte känns så vettigt när det har regnat och är lerigt så måste det göras såklart. Tracy ska vara reeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen :D )
När jag borstat klart så lämnade jag henne ifred och hjälpte en tjej att ta med en häst till en annan sommarhage och när jag kom tillbaka packade jag och min kompis hö till hästarna och gick ut med Tracy och Shakira(de går i samma hage :)) och ställde maten utanför. Sen gick vi tillbaka, hon skulle åka med sin mamma och jag skulle ta bussen så vi sa hej då och jag skyndade mig och bytte skor och packa ner allt i väskan för det var 25 min till bussen skulle komma och när jag går i min vanliga takt tar det typ 20-30 minuter. men nu tog det typ 15 minuter. Jag sprang lite för på min mobil såg det ut som det stod 16:58 men den var 16:48 (jag har en upplås skärm med vit text och min bakgrund var svart/grå/vit så det syndes jätte dåligt och skärmen är paj :'s Btw, GoLocker är ett jätte bra sätt att få sin mobil ännu mer personlig :D), jag såg det sen när jag tog fram mobilen vid busshållplatsen.. x) Jag orkade typ bara springa 20 meter, det känns jääääätte bra <- sarkasm. Jag hatar astma helvetet så jag är glad att jag inte var sen på riktigt.
Det var 10 min kvar när jag kom dit :'s Jag satte mig ner och vänta, mobilen var typ död så jag läste i några broshyrer om allergier och åksjuka som jag tog på apoteket för att lära mig mer.
När jag kom hem med bussen så åkte jag, pappa och Zarah(lillasyster, hon är 3 :3) till stan för vi skulle egentligen till granngården. Jag ville köpa några saker till Tracy och pappa skulle ha en sak till fåglarna men de stängde 6 och klockan var typ 10 i när vi äntligen kom iväg så vi åkte till macken, pappa köpte typ snus eller något och sen åkte vi till McDonalds. Jag tog en McWrap utan tomat, Zarah fick ett Happy Meal och pappa köpte en hamburgare till sig själv som lukta bajs. Jag hjälpte Zarah på toa medans vi vänta på maten och sen åkta vi hem och åt. Efter jag ätit klart somnade jag, jag har vart sjukt slut hela dagen och jag har extremt ont i ryggen.. Jag sov 2½ h och nu sitter jag här och skriver. Jag har ätit en varma koppen, tagit min medicin och kollat på andra avenyn (:

Nu ska jag försöka somna om och kanske läsa i boken jag låna. Har fortfarande bara läst en sida och i vanliga fall brukar jag kasta mig över böcker och läsa ut den på första dagen om jag har två timmar över x)