I've got asthma and I am wheezing
wheezing like mad!
I don't think I will sleep tonight
I think I'll reach for my inhaler
Good idea!
I hope it makes me feel better..

Totally...... Astma helvete! >.<

För en gångs skull är jag ordentligt utvilad, jag har nämligen sovit från ca 07:00 till 14:30! Det känns riktigt skönt att jag lyckades somna och sov många timmar. Jag sov väldigt djupt också, det känns riktigt bra ^^

Sömn är nog lösningen på alla problem, när man sovit tillräckligt så går allt så mycket enklare ;)

Nu ska jag ta mina mediciner, äta något och åka till stallet, ska försöka åka runt 15:30 senast för jag behöver ha ganska mycket tid på mig när jag ska sitta upp. Jag är envis och ska klara det själv :)

Gissa vem som blev veckans blogg hos carrobest.bloggplatsen.se? Jag! Glad överraskning, jag blev genast lite gladare. Titta in här: http://carrobest.bloggplatsen.se/2012/08/11/8424680-vinnare-haaar-p/

Ska försöka få lite sömn nu och sedan ska jag till stallet, hoppträning idag. Trots att jag inte mår sådär jätte bra är jag väldigt pepp på det. Det var någon vecka sen jag hoppade sist och jag är så sugen på att hoppa att jag blir galen snart x) 
Skriver kanske lite om gårdagen efter jag fått lite sömn, det gör mig nog gott att sova lääääääänge..

Jag kände att jag behöver skriva av mig lite, det kommer låta väldigt löjligt om det nu är någon som kommer läsa mitt deppiga inlägg..

Jag har vart extremt känslig enda sedan jag var en liten flicka, på alla möjliga olika sätt. Om någon höjde rösten till mig började jag gråta, jag blir sjuk enkelt, jag blir lätt ledsen, jag är överkänslig(allergisk) mot många saker och nu verkar det vara fler saker men främst av allt - motgångar av alla slag..
När saker inte blir som planerat, eller om det händer något så känns det som ett slag i magen. När man under hela sitt liv mötts av motgångar, människor som inte tror på en och så vidare sjunker ens självförtroenden till avgrunden och tillslut försvinner det helt och när man precis börjat få tillbaka det, och jag börjar må bra så är jag där igen - på botten.
Varje dag är en fight, ofta vinner jag. Varje dag vinner jag den fighten faktiskt men när dagen är slut så tar känslorna över efter en halv jobbig dag börjar jag tänka igenom allt, jag börjar sakna alla så mycket och allt blir så jobbigt..

På 5 år har mitt liv vänts upp och ner.. Egentligen 12 år. Det tidigare åren är något jag, åtminstone tror, har lagt bakom mig men de tre senaste åren har vart ett helvete rent utsagt, både för mig och alla andra inblandande..
Först såg jag min katt bli påkörd, och det är det hemskaste jag sett i hela mitt liv och sen dog min farfar och jag tror jag aldrig gråtit så mycket innan.. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket, varje dag och jag vill fortfarande inte inse att han är borta, men på begravningen var man tvungen att inse det när man viskade sitt hej då och la ner en ros på kistan.. Och ett halvår senare förlorade jag min morfar - Efter många år med cancer.. Det var så fruktansvärt jobbigt att titta på hur han sakta försvann, tynade bort.. Det var så jobbigt, speciellt på slutet..
Och  allt annat var också så jobbigt.. Jag förlorade min hund som jag första gången lekte med när jag precis lärt mig gå och han var bara en liten valp.. I 16 år var han min bästa vän..
Och efter 11 år dog min kanin.. Han har alltid varit där, men sen dör dem bara :ccc
Varför dör alla...
I skolan ligger jag efter, och jag orkar inte men man måste förstå att det varit så många saker som är jobbiga..

En annan sak är att jag aldrig velat något hellre än att mitt liv och jag som individ ska ha betydelse, jag vill tro det och jag vill lita på det men jag känner att jag aldrig kommer bli en vinnare..
Enda sedan jag var liten har jag drömt stort, om att vinna en tävling, jobba med det jag önskar allra helst och få allt jag drömmer om men hur troligt är det?
Jag vill.. Jag vill så gärna men inget jag gör leder till framgång.. Jag jobbar så hårt men inget blir så som jag vill.. Jag biter ihop så kraftigt att jag får ont i tänderna.
Allt jag vill är att göra något som betyder något, för mig - och för världen. Jag är en förlorare, totalt jävla värdelös..
Någon gång vill jag höra applåder, ett grattis och bra jobbat, är det så mycket begärt?
Jag behöver bekräftelse någon gång.. Jag känner varje dag att jag är i vägen, att ingen egentligen vill umgås med mig och ingen vill ha med mig att göra.. Att jag som individ är helt onödig för mänskligheten och det är därför jag inte vill något hellre än att göra någon typ av förändring i världen, till det bättre.. Jag vill inte bli känd, bara göra något som betyder något..
Men jag är inte nedslagen, jag är inte längre någon förlorare.
Jag löser mina problem.
Jag går vidare, med stolthet bär jag huvudet högt.
Jag behöver aldrig be om ursäkt för den jag är.
Jag är lika mycket värd.
Det blir bättre.

ALLA MINA DRÖMMER KOMMER GÅ I UPPFYLLELSE, jag ska se till så det inträffar för endast jag har den möjligheten. Jag får ta och göra det innnan det är försent!

Jag har insett många saker under mina 17 år och det är:

1. Alla har samma värde, betydelse, mening, och samma rättigheter.
2. Lev vidare, ge aldrig upp.
3. Le alltid
4. Sjunk aldrig ner till samma nivå som människor som ska hålla på med mobbing, utfrysning och så vidare.
5. Gö aldrig något du kommer ångra, men låt inte bli att göra saker om du kommer ångra att du inte gjorde det - det går att göra något åt det om det blir fel.
6. Sluta aldrig att tro på dig själv, vad du än får höra
7. DU ÄR VÄRD SÅ MYCKET MER

För att ni som läser det här ska förstå, måste jag berätta om några saker som fått mig att inse de här sakerna och det är att jag alltid varit annorlunda och därmed har jag blivit mobbat och utfryst. I början tog jag det väldigt hårt men tillslut blev jag van. Jag tog all hård kritik, jag accepterade det inte. I stället lärde jag mig att tro på mig själv, se gott i alla människor, att aldrig ge upp och främst bestämde jag mig för en sak, och det var att ALDRIG låta de andra vinna. Även om de antagligen inte ville se mig död, men se mig må dåligt så insåg jag snabbt att självmord och självskadande beteende aldrig var ett alternativ. Att gråta öppet var som att visa att det är ett nederlag, att jag har förlorat - är förlorad. Så var det inte. Det de sysslade med beskrev mer om dem, än de hårda uttryck de använde för att beskriva mig med.
Jag minns hur jag en dag, efter att ha fått tagit MYCKET skit bestämde mig för att nu är det nog. Jag ska inte låta dem trycka ner mig, de har ingen rätt. Om de får mår bra, har jag samma rätt. Det var den dagen jag bestämde mig för att le, varje dag. Never let them take you alive.  Never take anyones shit.
Den dagen blev jag genast starkare, tåligare och jag uthärdade allt.
Jag insåg även att jag inte behövde dem, jag klarade mig själv och jag stog upp för mig själv för första gången.
Stå på dig!

Det är pågrund av dessa saker jag så desperat vill nå framgång, att på riktigt få känna att allt jag jobbat för inte var i onödan.. Säg att det inte är det.. Jag minns inte de tidigare åren längre, det finns så många saker som tar all plats i min hjärna. Sen mina farfar och morfar gick bort har min hjärna vart hela jävla störd. Jag minns inget, och jag är inte längre samma person.. Hela jag är helt fucked up..
Jag har förstört för mig själv, människor har tappat sitt förtroende i mig och jag hatar att det blivit som det har.. Om jag kunde ändra på ut komsten av det hela hade jag gjort det direkt.. Jag ber om ursäkt, jag vill få det ogjort..
Men jag ska inte vara kvar i förflutna nu tar jag ett stort steg in i nuet och snart springer jag vidare..

Förhoppningsvis ramlar jag inte tillbaka till det förflutna igen, som sådana här nätter när det är svårt att sova..

Men jag kräver mig själv på någon typ av rättvisa.. Jag behöver få vila, andas.. Jag kvävs.

Saker som är riktigt viktigt för mig är succé och framgång, framför allt att alla mina drömmar går i uppfyllelse.. Ni ska bara veta, jag blir deprimerad när jag tänker tanken på att jag kanske aldrig får vara den som får stå i strålkastarnas ljus och vara den som står i fokus. Alltid längst bak. Jag vill tränga mig fram, jag måste!

Små framsteg, leder eventuellt till framgång. Fortsätt kämpa!
Jag förtjänar att kunna le utan att fejka, och gråta glädje tårar!

SNART SÅ, JAG KÄNNER DET! :D:D
(Det här är väldigt dåligt beskrivet.. Simpelt: Vid motgångar går jag sönder inombords.. Allt jag vill är bara att känna att jag betyder något och gör något bra och viktigt..)


Looking back on all the times
we felt downcast
Didn't think we were going anywhere
just living in the past
But in that desperation
you get inspiration

You're a winner
I'm a winner
This is all happening so fast
You're a winner
I'm a winner
Let's enjoy it all while it lasts
'cause you're a winner

It took us so long
We worked so hard
We came so far just to compete
(You're a winner)
Don't forget all
the love and laughter
now the world is at our feet
(You're a winner)

You're a winner
I'm a winner
This is happening so fast
(You're a winner)
You're a winner
I'm a winner
Enjoy it while it lasts
'cause you're a winner

Nu ska jag ta mina mediciner, äta frukost/lunch och byta kläder och sen ska jag ta nästa buss till stallet :D

Ha en bra dag! ^^

Hej!
Jag skrev först ett VÄLDIGT långt inlägg men efter jag sparat så blev det väldigt konstigt så jag var tvungen att ta bort det och skriva om så förvänta er inget långt och välskrivet för nu är jag jätte trött så jag tar den enkla beskrivningen av dagen utan en massa bakgrundsfakta, detaljer och tjaffs.

Mamma skjutsa mig till stallet efter det tidigare inlägget, jag gick ner med alla saker och sen hämtade jag Tracy direkt. Det gick jätte bra att hämta henne trots att alla hästar stod i öppningen så jag måste säga att jag är stolt över mig själv :)
Sen borsta jag länge och sen sadlade jag och tränsa, när jag skulle sitta upp bråkade hon lite men efter några minuter stod hon helt stilla och det var bara att sitta upp :) Det gjorde hela min dag kan jag säga!

Jag tränade på allt jag skrev innan plus att jag stod upp i traven då jag har haft svårt med det sen jag blev sparkad för jag har fått så ont varje gång så jag tränar då jag kan och även galoppfattningar. Tracy är vanligtvis väldrigt enkel att fatta galopp på men på de senaste ridpassen har det vart lite trögt.
Jag lyckades på henne på tygeln några gånger och det kändes riktigt, underbart bra. Jag avslutade med att skritta runt hagarna.

Jag såg att jag hade jätte bråttom så jag tog av Tracy alla saker, sprang upp med grejerna och sedan svampade jag av henne och försökte få bort all koda hon har fått på sig i hagen. Jag tror jag inte lyckades så bra med det sist nämnda. Sen gav jag henne en hink med mat(yes en hink det vart vitaminer i innan, hon äter jätte mycket musli för hon är så smal. Hennes revben synns :ccc) Medans hon åt, så bytte jag om, bytte skor och packa ner mina saker i väskan men på den tiden hade hon inte ätit upp så jag bad en kompis om att gå ut med henne till hagen efter hon ätit klart så jag inte skulle bli ännu senare för min familj väntade redan på parkeringen.

Middagen var som förväntat, inget jag kunde äta så jag åt bara lite potatis och sallad(den innehöll tomat så jag fick as ont i magen.. :cc) för jag hade inte ätit något tidigare. När jag kom hem gjorde jag iordning vettig mat och nu sitter jag här.

Nu ska jag duscha(om jag orkar xP) och fixa varmchoklad med mint choklad. Fick den idéen här om dagen, det kan bli riktigt gott! :))
Imorgon ska jag rida med Emilia, det kommer bli riktigt roligt. Jag ser fram emot det ^^ Vi ska först rida i paddocken sen ska vi skritta ut! :))

Ha det bra, sov gott! :D

Nu ska jag äta något, åka till stallet och sen blir det middag hos min morbror och hans fru och deras lilla flicka.
Det kan bli roligt, om det finns något jag kan äta >.<
De i släkten glömmer typ jämnt bort att jag är vegan :/ Aja, strunt samma x)

I stallet ska jag försöka hinna borsta någorlunda noggrant och rida lite mer ordentligt , ställa och se om hon och jag orkar med nå dressyr. Hon brukar bli jätte jobbig vid dressyr och jag är totalt värdelös på det men jag kan väl några saker och får träna mer på det jag är sämre på. Något kan man väl efter 10 år måste man väl tycka..
Jag vill lära mig mer dressyr, jag vill inte tävla i dressyr men dressyr är ju grunden till all ridning så jag måste helt klart lära mig mer och på så sätt förbättra min ridning. Tracy förtjänar det :)

Nu ska jag gå och se om vi har något att äta, annars struntar jag i det för jag orkar inte laga något och sedan ska jag antingen ta bussen eller få skjuts av mamma ^^
Ha det bra idag så hörs vi sen
// Jennifer :)